Tobago, en liten ö straxt utanför Trinidad. Allt är här väldigt billigt, speciellt eftersom vi precis spenderat en månad på Barbados där allting är VÄLDIGT dyrt! Men vad är egentligen dyrt och billigt här? De första dagarna så visste vi inte med säkerhet vad en Tobago dollar var värd i svenska kronor. Så när servitrisen på den lilla baren vid stranden bad om 20 TT så var inte vi dom som så emot. Men när vi stod inne på sjukhuset och skulle ge vår donation för utskriften av våra papper på 100TT Så blev vi lite fundersamma, 100 TT är nog kanske lite väl mycket för 8 papper? Men så är det att vara turist i en nytt land. Man har inte en blekaste aning om hur det går till, vad är en TT värd, hur mycket dricksar skall man ge och är det verkligen en sådan bra idé att bjuda guiden på en öl ? En TT är värd 1.50 svenska kronor. 

Tobago är väldigt annorlunda mot vad vi är vana vid, här är det inte milslånga stränder med vattenskottrar och bananbåtar som leker mellan segelbåtarna på ankringen. Nej här är det lugnt och skönt, en pytteliten strand som lokalbefolkningen kallar för pirates Beach och runt stranden är det djungel. Kraftig vegetation med 100-tals fåglar som kvittrar, en och annan kolibri som flyger förbi och letar efter nektar och ödlorna springer runt och fångar flugor. De första dagarna satt vi mest och bara njöt av denna underbara utsikt, badade och snorklade på reven och småpratade med lokalbefolkningen. 

Men en dag så bestämde vi oss för att det är dags att få se Tobago på riktigt. Så vi gick upp i bra tid, runt 7 tiden, fick i oss en stadig frukost och hoppade sedan ner i dingen ( vår lilla gummibåt) och åkte in till land. Vi hann knappt låsa vår lilla båt innan den första kom och drog i våra kläder och ville ta upp oss på en riktig hike upp på berget. Ja varför inte, tänkte vi. Det var vår plan från början att gå upp i djungeln. 

Det är väldigt mäktigt att se hur denna man, endast klädd i ett trasigt linne, solblekta shorts och trasiga flippflopps med gitarren stadigt i sin högerhand bestiga denna bergstopp. Efter vägen så gjorde vi några korta stopp där han visade oss och berättade om alla frukter som vi kan hitta här på ön. Guiden klättrade upp i alla fruktträd som han kunde hitta och slängde ner både mango och papaya som vi sedan la ner i vår ryggsäck för att ta med ner till båten. Och ja, han klättrade upp med flippfloppen på sig. Efter en timmes promenad konstant uppför så började väl jag och Andreas se något trötta ut så Squeezi, ja det var hans namn, tyckte att det var en bra idé om vi fick i sig lite socker. Så med sin machete kastade han sig in i den kraftiga vegetationen och kom ut med ett jätteleende, gav oss varsin sockerväxt att gnaga på, sen var det bara att fortsätta. Djungeln ät verkligen vacker, så mycket dofter och fåglar överallt. 

Mamma brukar ofta berätta om en händelse när vi bodde ute i Gustavsberg, det kunde hända att jag var ganska sur och inte alls var så rolig att ha att göra med, men det fanns en sak som hon kunde göra för att få mig glad utan att ens anstränga sig. Hon slängde in mig i bilen och åkte ner till blomsterbutiken och i samma sekund som jag satte min fot inne i detta jättestora växthus så blev jag helt tyst. Jag kunde gå runt och bara se på alla blommor men framför allt så var det nog doften, den fuktiga och lummiga luften som gjorde mig så lugn. Samma doft och samma lugn kunde jag känna här. Det är något speciellt med att kunna vara ett med naturen, där människan ej en vart och förstört. 

Väl uppe på toppen så kändes det som den riktigt vinst! Vilket utsikt över hela viken det var där uppifrån. Så med trötta ben satte vi oss ner på muren och bara njöt. Men otroligt tacksam är jag för den engelska mannen som hade kört bil upp till toppen, vi fick nämligen åka med honom ner. Och det tackar mina trötta ben för än i dag! 

Mycket mer än så har vi inte hunnit göra. Tyvärr så fick jag ett groteskt skavsår efter vår lilla promenad upp till toppen som jag dagen efter lyckades ta sönder när vi snorklade. Så nu har jag badförbud och svårigheter att gå… Otroligt missnöjd över detta då det är runt 32 grader varmt varje dag och det enda jag vill göra är att bada. Att kalla det för skavsår känns också fel, mera ett köttig öppet sår! Men nu efter två dagar utan promenad och bad så är det mycket bättre! Så imorgon är det dags igen, men denna gång har vi planerat in en bilfärd. Andreas ska få äran att köra bil, i vänstertrafik, med en högerstyrd bil! Gud hjälp mig.