Klockan ringde vid 06:00 och en halvtimme senare rullade jag ur aktersängen för att gå och sätta på lite morgonkaffe. Idag har vi bokat en bil från den lokala förmågan Charles som håller till inne i Charlotteville . Vi drack vårt kaffe i tystnad precis så som jag gillar det, sen var det dags att packa ner badkläder, snorklingsutrustning och dylikt. 

Väl inne vid land så kom vi på att vi måste ta ut lite pengar till biluthyraren, så vi fick gå en omväg upp till biblioteket för att göra ett uttag. När vi sedan är på väg ner till Charles kommer Andreas surt på att körkortet ligger kvar i båten. Så vi gör en snabb överläggning och Andreas ger sig ut tillbaka till båten igen medan jag går till uthyrningen. 

Även Charles vad sen så tidsmässigt gjorde det inte så mycket, det var snarare Andreas nerver som fick ta smällen då jag dumt nog råkat lägga plånboken på ett otroligt dumt ställe. Jag kan se mig Andreas fram för mig när han kastar runt saker i båten, river ut alla saker ur ryggstödet på sofforna i jakten på sin plånbok. Men för er som känner Andreas vet att leta, det är inte hans starka sida! 

Efter tjugofem minuter var Andreas tillbaka med plånbok och ett smärre sämre humör. Men det gick ingen nöd på mig, jag sätt där glatt och hälsade god morgon till alla i den lilla staden och hann prata mycket med denna Charles, biluthyraren. 

Andreas humör kom snabbt tillbaka så fort vi satte oss i bilen på väg mot nya äventyr. Det var bara den lilla detaljen att allt var på fel sida. Bilen, en stylad Mitsubishi med tonade rutor (Även framruta) var högerstyrd, vi körde på vänster sida och att slå igång vindrutetorkarna när vi skulle blinka var inte helt omöjligt. Men jag tycker att det gick bra, Andreas skötte sig bra enligt min mening! Inträffade bara några enstaka gånger att jag satt bredvid, höll i mig för kung och fosterland och skrek, FEL SIDA FEL SIDA FEL SIDA!!!! Speciellt svårt verkade det vara när vi kom till korsningar eller skulle köra ut från en utfart, då ville han gärna lägga sig på höger sidan om vägen. Jag hade inte kunnat köra bättre själv, så jag håller mig nog till att köra vänsterstyrda bilar på rätt sida. Nej skämt och sido, det gick jättebra för Andreas att köra. Inga missöden och det där med att köra in på högerfilen hände bara någon enstaka gång, men vi skrattade gott efteråt och vägarna i stort sätt var öde. Mötte kanske en annan bil var 10e minut , max! 

Men nog om detta. Skälet till att vi hyrde bil denna dag var för att vi hade läst på om allt som vi kunde göra på denna fantastiska lilla ö Tobago. Det finns som sagt en otroligt fin regnskog, största "brain" korallerna i världen och tre stycken vattenfall att utforska. Så vår plan var att hinna med så mycket som möjligt denna dag. Men vägarna var krokiga och små och alla sevärdigheterna låg på var sin sida om ön, så vi hann tyvärr inte se allt. 

Men vi lyckades ta oss till de tre vattenfallet, gå med en lokal guide i regnskogen och äta lunch i Castara med ett par från England, som var på besök här i Tobago för att fotografera fåglar. 

Det första vattenfallet som vi besökte låg mellan Charlotteville och Castara. Det var guiden från regnskogen som hade tipsat om den. Vi gick en liten promenad på runt fem minuter efter floden och mellan två enorma bambuträd låg detta magnifika lilla vattenfall. Vi gick fram mot fallet och såg en liten väg upp, där ska vi klättra upp, utbrast Andreas. Vi gick på en liten stig bredvid fallet och kom upp till en liten pöl där det var runt 2 meters djupt och kristallklart vatten. Den gröna regnskogen reflekterade ner i vattnet och gjorde så att vattnet stundvis skiftade färg. Jag satte mig ner vid kanten och bara betraktade Andreas när han dök ner i den lilla poolen och klättrade runt i det lilla fallet. Jag har fortfarande inte bestämt mig om det är så smart att bada med mitt sår på foten som aldrig vill läka!! 

Vattenfall nummer två besökte vi efter att vi ätit lunch i Castara, även det fallet låg en liten bit från vägen. Men det här fallet var inte alls lika fint som det första vi besökte så vi stannade i kanske 10 minuter, tog lite bilder och drog oss sen tillbaka till bilen. Dags för vattenfall nummer tre! 

Vi har egentligen haft som policy att aldrig betala inträde för att se naturupplevelser. Men den här gången gjorde vi ett undantag, för alla som vi talat med har sagt att det är OTROLIGT vackert där. Så lite missnöjda betalade vi 120TT till damen i kassan och gick genom grindarna mot vattenfallet. Det var en trevlig liten promenad längst den lilla ån. Vi såg fåglar, blue back manatees ( ja jag vet vad den fågeln heter efter vår tur i regnskogen med guiden Darlington, papegojor och ödlor. 

Väl framme vid vattenfallet så blev vi positiva till det vi såg. Fallet var verkligen vackert!! Det var som om att det var uppdelat i tre etapper. Botten, mitten och toppen. Det var nästan svårt att göra vad den andra sa när vattnet slog ner mot bergsväggen. Vi bestämdes oss snabbt för att klättra upp till den andra delen, där såg det fint ut. Vattnet var så klart och fint så jag bestämde mig för att trotsa min onda fot och ta mig en välförtjänt dusch! Vi tog på oss badkläderna och ställde oss i vattenfallet. Det var precis på gränsen till att göra ont när vattnet slog ner på våra axlar, men det var otroligt skönt. Vattnet var riktigt svalkande och det var behövligt efter dagens äventyr. Vi gick runt där en stund, såg oss omkring och så klart var Andreas tvungen att ta sig upp till toppen. Jag stannade glatt kvar på den "andra våningen". 

Men att tro att vi skulle hinna se allt på en dag var lite väl optimistiskt. Så tyvärr hann vi inte med att snorkla på korallerna. Vår dag avslutades med att ta en Stag, den lokala Tobago ölen på baren med bra wifi medan vi väntade på att Charles skulle komma och hämta hyrbilen. Vi plockade ur våra saker ur bakluckan på den vita Mitsubishin och tackade för lånet. 

Vi promenerade efter strandkanten/kajkanten som denna kväll var full av fiskebåtar och lokalbefolkning som stod i grupper och talades vid. Så klart med en öl i handen. Vi båda var ganska hungriga efter dagens utflykt så ett besök hos Pinky var vi värda. 

Pinky är nog Chalotteville's egna mamma som förser staden med kvällsmat, godaste hamburgarna i staden! Hon står där dagligen, från lunch till sent på kvällen i sitt rosa lilla hus och säljer snabbmat, snabbmat gjord med kärlek.

Oj så lång denna text blev, men ibland är det svårt att bara berätta lite kort om alla galenskaper vi håller på med. Men jag vill avsluta denna text med en fråga som jag tänkt på…

Jag undrar varför det är något speciellt med vattenfall? Varför dras människan till att upptäcka och få stå under strålarna som faller ner från bergsväggen?  När jag frågade Andreas så räck han bara på axlarna och kunde inte ev ta på det. Så vad tror ni? Skriva gärna era svar i kommentarsfältet. 

Tack till er alla som läser detta och tack för alla fina kommentarer som jag får. Ni är bäst! 

Alla kärlek till er // Cecilia